Verkligheten sätter in

det spelas upp som en film framför mina ögon hela tiden och jag kan ej stänga av det... det som hände idag var overkligt men samtidigt så verkligt, kan ej förstå vad som hände, det hände för fort.. Det som hände idag fick mig att tänka till ordentligt, man vet aldrig när saker händer... Hur mycket vi än gjorde så hjälpte det ej vill bara släppa fram tårarna men klarar ej av att gråta det är fortfarande en film som spelas upp framför ögonen på mig, vad hade hänt om Stefan sett det tidigare, hade han klarat sig? eller var det redan försent? Idag hände det jag aldrig trodde skulle hända, vi försökte..... Det gör så ont.... Bilden av kroppen brände sig fast, vill inte släppa, vill inte se, men måste... bilden av kroppen är svår att glömma, men smärtan i hennes blick var värre, en smärta som genomborrade mig, en smärta jag känner igen, min egna smärta..... Att förlora den man älskar är så himla svårt, inga ord kan beskriva den sorgen eller smärtan. Mina tankar kommer finnas med dig hela tiden och jag vill att du ska veta att vi finns här...