Den första resan

- jag känner att jag behöver få skriva av mig lite angående allt som hänt...

Den första resan man gör i livet ska ju vara enkel och smidig med allt som hör till som sömn, mat och bajsblöjor, men så blev det ej för Gabriel eller oss. Gabriel föddes den 26/11-2014 kl 19.30 med en vikt på 3075 g. Och en längd på 49 cm, allt va bra men vad hade den söta nyfödda barnet för kön? Där började våran resa, en resa vi aldrig kommer glömma... Läkarna var fundersamma vi var nyfikna och oroliga, dagen efter att han föddes fick vi åka taxi till Astrid Lindgrens barnsjukhus, efter två dagar och flera olika tester bland annat kromoson tester, ultraljud olika blodprover, så fick vi svaret det var en pojke :) 

Vi fick åka hem, väl hemma funkade allt bra de två första dagarna, den tredje dagen kom och Gabriel blev mer och mer trött. Den fjärde dagen sov han hela dagen vi kunde ej väcka honom, han vägrade äta. Vi ringde 1177 som bad mig ringa till BB, fick dock nr till bb i Linköping.efter ett tag kom jag fram till bb i Norrköping som skickade oss till barnakuten. Vi blev inlagda över natten eftersom att de ville ta massa tester. Eftersom att Gabriel ej åt så fick han redan då en sond insatt, den natten sov vi inget alls. Dagen efter gjorde de alla tester bland annat röntgen på lungorna, alla tester de gjorde såg bra ut. Jag vet ej riktigt när eller hur de kom fram till att kolla hjärtat men det gjorde dom vilket räddade hans liv. Beskedet kom som flera knivhugg, det kändes som om man körde in i en bergsvägg i 210 km/h men beskedet som vi fått veta redan när jag var i vecka 20-21 kom igen det beskedet som experterna i Linköping sagt att nej då det är ingen fara allt ser bra ut, det beskedet kom, eran son har fel på hjärtat vi måste ge honom medicin så snart som möjligt för att det "felet" han har som håller honom vid liv ej stängs. Känslorna som kom där går ej att beskriva allt gick så fort men ändå så sakta. Vi flög akut ner till Lund samma kväll Gabriel blev inlagd på biva i väntan på att bli starkare för att klara operationen. Ytterligare tester togs för att kunna fastställa vad för fel han hade, det visade sig vara att aortan och lungpulsådern hade bytt plats med varandra plus satt på fel ställe helt,allt blod pumpades ut i lungorna,för smal aorta på vissa ställen, kranskärlen satt fel, håll mellan kamrarna, muskelväggen i vänster kammare var tunnare och sen öppen ductus. Tankarna flög omkring, skulle han klara sig? Han opererades på måndagen den 8/12, bröstkorgen stängdes två dagar efter allt hade gått bra. Men resan är ej över än, vi flyttades ner från biva till avdelning 67 två dagar efter det sjönk hans syresättning då lungorna ej vidgat sig helt efter operationen så det blev syrgas med mottryck. Nu är det borttaget men han sondmatas fortfarande men tränas till att äta på flaska. Han är riktigt stark. Så nu väntar vi på att han ska bli så pass stark så vi får komma hem och invänta operation nr två som ej är lika allvarlig som tur är. Bortsett från hjärtfelet så föddes han med en liten missbildning utav (därav svårt att se vad han hade för kön vid födseln) könet, han har för mycket hud och delat urinrör men den operationen sker ej förens han är 8-9 månader gammal. Jag hoppas nu att ni som läser det här och som vet vad som hänt att ni har förståelse för varför jag och Wille kanske ej vill prata om det än eller varför vi kommer vara hårda med minsta tecken på dåsighet eller sjukdom att ni ej får träffa oss förens ni är friska. Bara för att operationen gick bra så är han ej frisk än.

Det här är bara lite kort om vad som hänt orkar ej skriva för mycket det är fortfarande extremt jobbigt då vi vet hur nära vi var att förlora våran son.