ny dag= nya möjligheter

- Jag kan seriöst inte göra annat än älska det här..

Mitt ben har lagt av mer eller mindre får gå omkring med bandage för att det ska göra mindre ont, har fått ett relativt stort blåmärke på foten precis vid tårna men vet ej vart ifrån, är piggare än vanligt, glad och arg på en och samma gång men jag slipper den där förbannade halsbrännan och jag älskar det :D

Idag har jag, Nicco, Älsklingen och M gått från oss till maxi sen toys´r us, media markt och xxl och tittat lite varit jävligt skönt att komma bort hemifrån kan jag lova.

Imorgon får vi se vad dagen har att erbjuda, på torsdag är det dags för skolfoto för Nicco ska bli så kul och se hur hon blir på bilden min fisråtta <3 i="">

- Nej sängen ropar på mig och älsklingen så ska väl ta och lägga mig då :D

- Behöver

- Dagens soundtrack Dream on med Aerosmith

Känner att jag behöver skriva av mig lite, behöver rensa huvudet lite smått sådär...

Vet ej riktigt vart jag ska börja finns så mycket som snurrar omkring just nu och framförallt idag med 13 år sen min gammelmorbror lämnade oss. 

Graviditeten går framåt och det sparkas för fullt vilket borde vara glädjande, men just nu är inget glädjande allt är bara åt helvete känns det som. vill hitta tillbaka till glädjen det finns där i en del stunder som när min underbara sambo ger mig hans gulliga leende då känns det bra men det känslan försvinner lika fort som det kom. Jag vet ej vad det är med mig är det hormoner eller är jag på väg neråt igen? vet varken in eller ut vet ej om jag riktigt vågar prata med någon heller då det är så sjukt mycket som snurrar omkring i mitt huvud jag blir galen, vill bara stänga av, vill vara ensam, vill ej mer, men jag måste le vara glad men jag vill inte. Jag vill ej vara glad jag vill ej vara själv vill ej vara ensam jag vill ingenting....

Det känns som att en dag till med det här falska leendet på läpparna den här falska känslan och jag kommer tappa allt helt, kanske det som behövs vem vet.. Inte jag iallafall, jag vet ingenting just nu ta mig bara här ifrån bort ifrån falskheten ifrån mörkret ifrån ljuset ifrån allt.. Jag vill bara hem igen, hem till då det ej var såhär....

Samma sak varje dag vakna fixa frukost klä på sig gå och lämna N i skolan sen hem och sova, vakna hämta N sen hem och vila sen diska sen laga mat sen natta N efter det kanske en film eller två sen sova och veta att imorgon är det samma visa igen...

Menar inget illa med det jag skriver det är bara mina tankar inget annat, jag vet mycket väl att jag har en dotter som är helt underbar och min ögonsten, jag har en underbar sambo som jag älskar extremt mycket väntar barn nr 2 även fast jag fått till svar att jag troligtvis aldrig mer kommer kunna få barn. Jag har ett liv fullt av kärlek ifrån familj och vänner men just nu verkar inte ens det räcka till..

Jag faller mer och mer för var dag som går, jag försöker hålla fast i det lilla ljus jag har men ljuset blir mindre och mindre det slocknar snart och då har jag bara mörkret kvar, mörkret var min vän en gång men sen blev vi fiender. Det verkar som att jag nu kommer få tillbaka min vän som jag försökt att undvika men som har smugit bakom varje hörn sen jag lämnade det och fann en ny vän, men nu är mörkret här och blir bara större och större ser snart inte ens mina egna händer när jag famlar omkring i mörkret för att hålla det lilla ljus jag har kvar.....

Orkar ej mer

......

- nörd kväll

- Ikväll är det nörd kväll som gäller wizard 101 och pimpland står på schemat :P

Frysen  åajjade idag med allt går fan sönder här bara man tittar på det typ.riktigt jävla jobbigt

- nya lägenheten

- Trivs som fisken i vattnet nu efter att ha kommit bort ifrån M.

Så skönt att äntligen kunna börja om från början igen och bara ta det lugnt.

halva gravidiiteten har nu gått men illamåëndet består :(

saknaden efter Sofia finns här varje dag, önskar hon var här så hon kunde få träffa sitt gudbarn, ett år har gått men det känns fortfarande som om det vore igår vi satt i köket och spelade kort och planerade fredagen, fredagen som aldrig blev som vi trodde. jag saknar dig och älsakr dig kom hem igen 

Ge upp...

Börjar ge hoppet totalt ena sekunden är det bara jag men sen när en viss person är med så finns jag ej :( hatar det här.... Önskar bara det kunde va som i morse då det bara var vi. Men tydligen inte vill han eller ej?

ett ont måste

Känner hur smärtan tränger sig på igen, vill inte minnas, vill ej känna, vill ej glömma.

Alla har sina dagar då de är på topp men på senaste tid känns det som allt allt har försvunnit och det finns inget hopp.

utan dig vid min sida är jag bara vilsen, hur ska jag kunna hitta tillbaka till det som va, och hur du fick mig att känna nu när jag är kvar här, lämnad?

Du fick mig att se ljuset bland de mörkaste platser, du fick mig att känner värmen i den kallaste kyla, men i din famn kändes det som att jag var ett förlorat skepp som äntligen hittat rätt hamn.

Utan dig vid min sida är jag ett litet barn som bara kan känna rädsla.
 Snälla hitta hem igen,hem där det bara var vi tre där vi kunde vara oss själva, utan den hemska mörka skugga som stod vid din sida innan du rycktes bort från oss. 

Det är skrämmande att veta att ca 2 veckor innan du slets bort från oss så hade du samma känsla var dag och samma "dröm" varje gång du blundade. Kan ej annat än tro att någon försökte varna dig för vad som skulle ske. Räddslan av att veta att du kanske redan visste i dit undermedvetna skrämmer mig något så otroligt mycket. 22 år gammal, så ung för ung.. Du hade hela livet framför dig. varför just du? varför inte jag? hur kunde det här ske?

Det har snart gått 6 månader sen du lämnade oss och jag ljuger var dag... Jag mår bra, det känns lite lättare, men inom mig skriker jag utav smärta, jag önskar vi kunde byta plats. Jag sa till mig själv at jag orkar inte att en till vän dör och ärligt  talat jag har gett upp jag ser inget ljus längre ljuset försvann med dig... Jag vet att om du hade varit här så hade du skrikit på mig och bett skärpa mig, men förlåt jag kan bara inte...

Det är ej många som verkligen vet vad du betydde för mig. du fick mig alltid att må bra oavsett hur hopplöst allt känns du fick mig att tänka i andra banor då mamma "var" som sämst du plockade upp de pussel bitar som trillat av från mig och satte allt på plats, och nu är du ej här längre.. jag vill tro att varje gång jag tänder ditt ljus är du här, det känns som så ialafall och jag vill ha den känslan hela tiden men till slut kommer den lågan med att slockna vad har jag då kvar?

minnena? dom försvinner dom med till slut... Vill aldrig glömma dig...

Du fanns där när jag inte hade någon...

Jag vill ha dig här igen

Känna din doft

höra ditt skratt

höra din röst

10 min till är det för mycket begärt??

Jag vill ge din familj en gåva jag aldrig kan ge dom..... Ett sista farväl där du och även dom får chansen att verkligen ta farväl. 

Sättet du försvann på var för hemskt för orättvist för fort....

Snälla ge mig ett bevis på att du fortfarande finns här med oss, Ett litet tecken, ett tecken som kan få oss alla att veta att få oss att fortsätta kämpa....

21 Februari 1991

Sofia Furustig

12 Juli 2013

Vila i frid