....

Att inte klara av att vara kvar i lägenheten är väl ej så svårt att förstå eller?

Jag och en av mina bästa vänner bodde ihop ett tag, en torsdags kväll bestämde jag mig för att sova hos M vilket jag idag ångrar.. Sofia och jag bestämde att vi skulle dra iväg och bada på fredagen efter att hon slutat jobbet, dagen gick hörde inget ifrån henne L ringde till Sofia vid 12 tiden hon svarade ej. Vi trodde hon var upptagen, vi kom ner till mamma och hörde om en lastbilsolycka nere vig Händelö vi reagerade ej så mycket då de skrev att det var en man, men ca en timme senare stog det att kvinnan som körde lastbilen som vält var en 22 årig kvinna som bodde i Norrköping men hade sina hemmatrakter i södermnland och att hennes anhöriga hade blivit kontaktade. Vi intalade oss att nej det var ej Sofia inte en chans i världen. M´s tele ringde det var Micke som sa att Sofia hade dött, vi vägrade tror på det sen ringde hans tele igen och han försvann, det tog fem minuter sen vara han tillbaka med Prästen och då insåg vi att Sofia var död, det var hon som hade hamnat under lastbilen. Veckorna efteråt gick väldigt fort men ändå sakta.. Det gör fortfarande ont att vara uppe i lägenheten ensam eller med någon för på något sätt känns det fel det var vårat hem bara vi...

Har sökt ny lägenehet då jag verkligen ej klarar av att vara kvar där ,alla minnen allt det är för svårt. jag trodde ärligt talat att det skulle bli lättare att ha C där men inte ens det hjälpte..

Vill bara ha Min fru tillbaka min vackra underbara Sofia..

Jag älskar dig och kommer aldrig glömma dig <3 i="">